Sista Dagarna I November och Första I December...

Publicerat den 
29de November...
 
 
 
************
 
******
 
***********
 
 
 
**********
 
30de November....
 
 
 
 
 
 
 
 
******
 
 
*********
 
1a December...
 
 
 

Bilder Från Första Advent 2016....

Publicerat den 
 
*****
 
 
 
 
 
*****
 
 
 
******
 
 
 

En Ooooootroligt Mycket Bättre 28de November Än Den Jag Hade 2012....

Publicerat den 
 
 
******
 
 
******
 
 
 
Emmie började sen och tillbringade några timmar med mej ✨LYCKA✨....
 
******
 
 
******
 
 
 
*****
 
 
******
 
 
******
 
För 4 år sedan var jsg på sjukhus.... Livet var KAOS... 

Har Vatit I Kungens Kurva I Dag....

Publicerat den 
 
 
Min mobil tog en "egen" bild :) ...
 
*******
 
******
 
 

23e November....

Publicerat den 
 
 
 
******
 
 
 
*******
 
 
Det finns ett "före och efter" den 23e November 2012...... När jag tog den här bilden på morgonen den 23e nov -12 visste jag inte vilket helvete som som skulle följa.... Den kvällen kom inte mitt allt hem. Det skulle dröja flera veckor innan han kom hem igen.... I kväll har vi med så mycket kärlek nattat vår underbara son💙 TILLSAMMANS är vi oslagbara💙💙💙
 

Läkarbesöket I Går Var Jobbigt....

Publicerat den 
 
******
 
 
******
 
 
 
*******
 
 
*****
 
******
 
Läkarbesöket var riktigt tufft..... Kampen om att få den vård och hjälp jag har rätt till går vidare...

21 November 2016...

Publicerat den 
 
 
******
 
 
*******
 
 
*******
 
 
 
 
 

Söndagsbilder.....

Publicerat den 
 
 

Min Lördag....

Publicerat den 
 
 
 
 
******
 
 
 

Bilder Från I Fredags....

Publicerat den 
 
******
 
 
*****
 
 
******
 
 
******
 
 

Bilder Från I Torsdags....

Publicerat den 
 
******
 
 
 
 
 
 
*****
 
 
******
 
 
 
******
 
 
 

Tårar Som Rinner och Som Slutar Rinna....

Publicerat den 
Tårar. Tårar som rinner ner för kinderna. Tårar och gråt. Jo det är skillnad. Tårar kan man låta rinna över och låta rinna utan att någon endaste människa ser det. Tårar som man snabbt kan torka bort innan någon upptäcker dom. Tårar utan gråt. Tårar med gråt låter. Nej inte högt. Eller jo det händer men det var länge sedan nu. Om man inte räknar med den där gången för dryga månaden sedan då skolan stressade sönder och gjorde åthelvetet fel. Då grät jag högt och ljudligt i ca 1-2 minuter i min ensamhet i min förtillfället tomma lägenhet. Två minuter max innan jag torkade tårarna och damsög klart innan jag begav mej mot dagis för att hämta Abbe.
 
Jag har sedan länge varit tvungen att bli expert på att sopa undan mina käslor och gråt. Det är inte jätte ofta längre som det ens kommer tårar. Varför ska dom komma? Vad leder det till? Betyder inte att dom inte finns men att låta dom rinna över känns bara helt meningstlöst.
 
I dag, nu rinner tårarna. Gråten har dock tystnat. Den gjorde det lika snabbt som den kom. Jag var inte längre ensam hemma. En av ungarna kom hem en snabbis för att hämta något. Snabbt, för jag är expert, torkade jag bort tårarna och frågade "Hur är det med dej?" Ingen och framförallt inte mina barn ska behöva se mej ledsen. Det har dom gjort tillräkligt mycket dom senaste åren.
 
Jag behöver hjälp. Varför är det ingen som lyssnar på mej? Jag vill inte vara kvar i min ensamhet. I mitt bitvis förlamade tillstånd. Jag vill kunna sprida äkta glädje. Jag vill inte sprida ut det mörker som ibland inte går att hålla tillbaks där inne i mej. Jag vill bli fri. Jag vill leva igen. Jag lever nu och jag upplever definetivt lycka. Men detta skit som finns där inne.... Jag behöver hjälp att bli av med det.
 
Varför får jag ingen hjälp? Ny träff med läkare nästa vecka. Återigen måste jag få ihop mina tankar som spritter åt alla möjliga håll och ännu mer när det verkligen krävs att hålla ihop dom.
 
Jag har i många år försökt förmedla hur jag mår. Önskat samtalskontakt. Jag har inte suttit och googlat på alla mina symtom men så för ett par veckor sedan gjorde jag det. Jag är emot att "grotta ner mej" i risk för att göra saker värre än vad dom är.
 
När jag nu tillsist gjorde det så hittar jag namn för mina åkommor. Jag har KLOCKRENA symtom som uppfyller flera av dessa diagnoser. Så som exempelvis PTSD, utmatningssyndrom och ångest. Varför har inte läkarna snappat upp detta? OM dom LYSSNAT så hade jag kanske sluppit att få utmatningssyndrom som är det absolut värsta jag varit med om. Jag lider ganska hårt fortfarande av sviterna av mitt "fall" i våras. Då när jag tappade mitt tal, förmågan att prata, att kommunicera med omvärlden. Min skrift hade jag redan tappat och nu var det talets tur. Jag låg i fosterställning (bokstavligen) på sängen och fick inte fram ett ord medans tårarna stilla bara rann, rann och rann. Jag tappade bort allt det som en gång varit jag. Jävligt läskigt och jag önskar inte någon den upplevelsen.
 
Jag har inte fått NÅGON hjälp för mina utmatningssyndrom. Absolut ingen hjälp alls! Jag blir bara bollad hit och dit och blir matad med känslan av att vara till besvär. Jag vill må bra! Jag vill få samma möjligheter till ett friskt och värdigt liv som alla andra. Jag vill inte bli kallad för psyko eller lat ("kanske dags för dej att börja jobba snart") Jag vill få förståelse och respekt.
 
Går man in på vårdguiden står det så fint om all hjälp du kan få om du upplever ditten och datten. NEJ den hjälpen går inte alls att få! Inte för mej iallafall. Jag måste kämpa mej till hjälpen. Inget man orkar eller ens är förmögen till att klara av när man inte ens klarar av att få ur sej en vettig mening.
 
Tack å lov för min DBT!!! Den räddade mej från att fastna och bli kvar på en av dom otäckaste platser jag besökt. Tack vare min kunskap jag fått via DBTn i mindfulnes och som sitter i ryggraden kunde jag klamra mej fast i "här och nu". Eller rättare sagt lyckas ta mej bort från den mörkaste av platser.  En plats som vissa blir förvisade til och inte klarar ta sej i från på åratal eller i värsta fall aldrig. 
 
Just i dag, just nu fick jag tillbaks min förmåga att uttrycka mej i skrift. Jag vet inte om den kommer stanna, kanske till och med utvecklas till vad den en gång var. Min, vad jag själv känner gåva jag fått i att kunna sätta ord på saker å ting och på så sätt förmedla en känsla , åsikt eller annat. En gåva som jag jag mog inte tidigare tog på allvar utan kanske tom tog förgivet. "Jag har ju alltid kunna skriva". Det är nu när den "tagits ifrån mej" som jag förstått innebörden. Jag hoppas det släpper för jag saknar skriften så förjävla mycket!
 
Jag kommer KRÄVA min rätt till rätt hjälp så att jag kan få tillbaks mej!
 
Tårarna rinner inte längre. Dom slutade för flera minuter sedan. Det känns mycket bättre nu. DET är vad skriften gör med mej :)

En Dag Fylld Med "Jag har En Stor Familj" Göra Grejer....

Publicerat den 
 
***********
 
 
***********
 
 
***********
 
 
 
***********
 
 
******
 
 

I Går...

Publicerat den 
 
*******
 
 
******
 
 
*********
 
 
 
***********
 
 
***********
 
 
 
 
 
 

Månen Är Riiiiktigt Stark....

Publicerat den 
 
******
 
 
 
*******
 
 
*******
 
 
 
********
 
 
Fullmånen påverkade mej hårt i natt🌕
Hoppas natten som kommer blir lugnare....
 
#Sömnparalys kan vara
gaaaaanska uppskakande😕


Det går upp och det går ner i livet men sååå går det upp igen... Så tror jag att det är för alla människor... Det är nämligen det som är livet :) Min blogg handlar om min vardag(som givetvis ibland förvandlas till fest!!!) med min kärlek Dennis och mina underbara 7 barn,Nelly 19, Emmie 17, Tilde 15, Sam Philip 11 ,tvillingarna Gabriel&Benjamin 7½ och Dennis å min gemensamma son Abbe 3½... Varannan vecka är vi en "ovanligt" stor familj med 6 barn (Nelly bor på heltid hos sin pappa) och så varannan vecka en "helt vanlig" familj med en vild liten tre åring.... Efter en väldigt turbulent tid blev vi beviljade kontaktfamilj där Abbe vistas varannan helg sen november 2013. Det är inte helt vanligt att ha 7 barn och att vara gift med en man som är hälften så gammal så det finns dom människor som gillar att spekulera och "snacka runt" om mej och min familj MEN något jag lärt mej leva efter är "My life, My way" För mej innebär det att mitt liv är MITT liv och att jag går min egen väg!!!
RSS 2.0